Det spökar på Venngarns slott!

Ett par kilometer norr om Sigtuna ligger Venngarns slott, nära Garnsviken som tillhör det system av långsträckta
vikar och sund, vilket förbinder Ekoln och Mälaren.

År 1619 tillföll Venngarn Gustaf II Adolf, som senare förlänade godset till greve Frans Berendt von Thurn, vars son sålde det för 50 000 riksdaler specie till Magnus Gabriel de la Gardie år 1653. Därmed inleddes en glansperiod för Venngarna slott. Som rikskansler och den ledande i Karl XI:s förmyndarregering, var Magnus Gabriel de la Gardie Sveriges mest inflytelserike politiker. Genom inkomsterna från sina väldiga domäner, vilka anses ha omfattat nära
1000 hemman, kunde han hålla sig med ett hov på hundratalet personer. Sedan Karl XI tillträtt regeringen, dalade
dock rikskanslerns stjärna betänkligt. Genom kungens reduktion drogs De la Gardies samtliga gods in till kronan.
Han fick dock rätt att bebo och bruka Venngarn under sin livstid och avled där den 26 april 1686.

I ett rum finns en klarröd blodfläck på golvet som aldrig går bort hur man än tvättar. Det är blodet av den tjänare
som knivhöggs till döds på denna plats av hertigen Magnus av Sachsen som då härskade på slottet.
De som bodde på slottet sist hade gäster på middag en gång, då krokades fönstret av och öppnades. Blommorna flyttade sig och gardinerna vajade. Gästerna for hem och kom inte tillbaka. "Här på Venngarn sätter vi aldrig vår
fot mera!" var deras avsked.

En annan person berättar att vid ett par tillfällen, när han var ute och gick, blev han plötsligt stående utan att kunna flytta mej. Något hejdade mej. Det kändes som om mina fötter förvandlats till cementklumpar. Då fick han syn på ett konstigt följe, som kom vandrande på vägen upp mot backen. Siluetter av halvt genomskinliga människor gick fram
mot honom. Bara några meter från mej, vek de av. Inte förrän alla passerat, kunde han röra på sig igen.