Det spökar på Stjärnorp slott!

Stjärnorps Slott uppfördes 1655-62 för fältmarskalken Robert Douglas och hans hustru Hedvig, född Mörner.
Slottet och terrasserna ritades av Nicodemus Tessin d.ä. Av olika skäl - främst ekonomiska - kom inte de
byggplaner som fanns att slutföras förrän efter Roberts död 1662.

Robert Douglas var en av de många skottar som gick i svensk tjänst under Gustaf II Adolf. Från sitt elddop vid
Lützen 1632, där han blev svårt skadad, blev han friherre, greve och marskalk. Hustru Hedvig överlevde honom
i 40 år och skötte Stjärnorp med stor duglighet. Även i nästa generation styrde en kvinna, Beata Stenbock,
gården i 17 år sedan maken Gustaf Douglas dött 1705 och deras son Wilhelm satt fången i Ryssland 1709-22.

En vådeld förstörde alla byggnader den 12 maj 1789. Slottskapellet återställdes samma år för att sedan bli församlingskyrka 1810 när Stjärnorp blev egen socken. Den lyder numera under Vreta Kloster.
Familjen återställde senare flyglarna, men saknade medel att reparera slottet och sålde Stjärnorp 1806.
Nuvarande byggnader har byggts om flera gånger utan förändring i grunddragen. Det var då, som nu, ytterst
ovanligt att en egendom orkade med en ekonomisk påfrestning i den storleksordningen.
Dessutom hade skogen inte något större värde på den tiden.

År 1876 återköpte Ludwig Douglas en del av egendomen. Ludwig och hustru Anna, född Ehrenswärd, gjorde
mycket för Stjärnorp. Ludwig Douglas var bl a utrikesminister, riksmarskalk och landshövding i Östergötland.
Efter en tid av gemensamt ägande blev deras son Archibald Douglas 1947 ägare och vårdade Stjärnorp med
sin hustru Astri, född Henschen, och de tre sönerna till sin död 1960. Archibald Douglas var officer och slutade
sin bana som generallöjtnant och arme´chef 1944-48. Familjen Douglas äger alltjämt Stjärnorp.
Egendomen är numera främst baserad på skogsbruk, något som bl a möjliggör vården av byggnader,
ruinen och inte minst naturen på gården.

Här kan man mörka höstnätter höra de innebrändas gälla skrik men även en fest som de döda har
brukar ge ifrån sig ljud från skålande, skrattande, och hårresande skrän. Även Robert Douglas sägs stryka
omkring i slottsparken och ej få ro i graven.