Det spökar på Sjöboholm slottsruin!

Sjöboholm slottsruin, är en raserad sätesgård belägen på ett näs i Oxhultasjön utanför Hishult i Laholms kommun.

Bebyggelsen har anor från medeltiden, men den första gången Sjöboholm omnämns är när platsen blir en sätesgård 1574. Gården var under användning i 250 år fram till 1830 då den övergavs efter att varit stadd i förfall under
många år. År 1876 köpte svenska staten området och år 1929 grävdes själva gården åter fram.

Hovslagen hörs från en tom stenväg men ryttaren syns inte. En obehaglig kavaljer följer den en elake Lagmanskan
vart hon än går - precis som en skugga. Folket lyssnar till deras steg med skräck. Lagmanskan härjade på Sjöboholmsgods under 1700-talet. Hon var gift med en lagman som var av det klenare slaget. Under en resa till riksdagen stod hans fru ensam för hushållningen, och då passade hon på att rusta upp gården.
Detta var något som hennes man tidigare motsatt sig. När lagmannen återvände till gården och såg vad som skett
blev han så arg att ett bråk uppstod mellan honom och frun. Bara de närmaste pigorna vet vad som sades bakom
de stängda dörrarna. Lagmannen red sedan i väg i vansinnig galopp för att aldrig mer återvända.
Hästen kom tillbaka till gården utan ryttare, lagmannens kropp hittades senare i Kolken, en av sjöarna nära godset.

Ingen vet vad som egentligen hände, men rykten säger att det var lagmanskan som anlitade män att röja sin man
ur vägen. Efter sin makes död var det lagmanskan som ensam stod för indrivandet av skatter i bygden. Hon styrde
sitt folk med järnhand och det var nu det började hända konstiga saker. Människorna hörde hovslag mot en tom väg och en mörk skugga följde lagmanskan vart hon än gick. När hon anlände till gården efter en av sina rundor på
bygden var det efter att en svart ryttare uppenbarat sig på stallplanen. Även när hon varit ute med karossen
varslades det om hennes hemkomst; portarna till gården slog upp och ekipaget rullade in på gårdsplanen.
Hästarna kastade eldklot ur näsborrarna och ögonen glödde ondskefullt. Strax efter uppenbarelsen anlände lagmanskan till sitt hem.

Djävulen förekommer på det här sättet i många historier. Det kan vara så att lagmanskan begått ett brott mot sin
man, då följde Djävulen henne för att övervaka sin egendom.

När lagmanskan många år senare själv mötte döden, stod hon lik på sitt gods i Sjöboholm. På natten dansade hon
med sin kavaljer. Ondskan lade sig som ett täcke över gården. Byggnaderna skakade och fasanfulla skratt och
tysta skrin hördes. När byborna på morgonen tittade till liket var lagmanskans strumpor uppslitna.
Ett par nya sattes på hennes fötter, men varje natt hon stod lik upprepades proceduren.

I dag finns bara en igenomvuxen ruin kvar av godset vid Sjöboholm. Där kan man fortfarande höra lagmanskan
dansa sin fasansfulla dans med sin kavaljer. Sägnen säger att hon ligger begraven på platsen där koret i den
gamla kyrkan stod. Där var det egentligen bara präster som fick begravas, men eftersom lagmanskan var en
mäktig person i bygden, förhandlade hon till sig en sista vila i rummet. Kanske var det ett försök att sona sina
brott gentemot gud och undkomma djävulen. Det märkliga kan tilläggas att det inte existerar några bilder eller målningar av gården även att det inte är så många 100 år sedan den förföll. Kanske finns en ond makt som vill
undanröja alla spår efter denna kusliga plats.