Det spökar ute vid Kronoberg Slott!

Kronoberg tillhörde under medeltiden Växjö stifts biskopar. De tillbringade mycket av sin tid på slottet. Kronobergs slott drogs in till kronan av Gustav Vasa vid reformationen. På en holme nära stranden i Helgasjön började biskop
Lars Michelson uppföra ett stenhus 1444. Danskarna förstörde det under  kriget år 1469. Det byggdes åter upp
efter freden 1472. År 1542 erövrades slottet av Nils Dacke, och återtogs först efter Dackefejdens slut året därpå. Slottet befästes sen av Gustav Vasa, särskilt 1547, och blev en stödjepunkt i denna del av Småland.

1569 bestämde Johan III att Kronoberg skulle befästas ytterligare, men det blev aldrig gjort. Följden blev att
slottet 1570 intogs av danskarna och brändes. Senare förstärktes Kronoberg 1576-1580 och även av hertig
Karl från 1596. Ändå erövrades det med lätthet av danskarna under Breide Rantzau i slutet av januari 1612,
varefter det brändes ned på nytt. Först 1616 började återuppbyggnaden, och ännu under Karl XI:s tid var
Kronoberg i någorlunda bra skick. Därefter har det förfallit och är nu en fyrkantig ruin med torn i hörnen.

En romantisk medeltidborg som ligger på en liten holme i Hegasjön, ruinen har ofta förekommit i romaner och
avbildats på målningar från 1800-talet. För 500 år sedan ska en sorglig kärlekssaga ha utspelat sig mellan en underskön jungfru på slottet och en ung präst. De var djupt förälskade i varandra och gifte sig i hemlighet.
Men påven fick reda på att prästen brutit kyskhetslöftet och bannlyste honom. Hans unga fru blev så förtvivlad
att hon kastade sig ut från en av slottets torn, Biskopstornet, sjönk ner i sjön och dränkte sig. Tysta, ljusa sommarnätter syns fortfarande en vit skepnad vandra på murarna, hon utstöter ett ihåligt klagorop och störtar i
vattnet med ett plask och försvinner. Om man tittar på vattenytan nedanför stupet efter man sett detta kan man
en kort stund se en blodstrimma vid ytan.