Det spökar på
Gävle slott!
Gävle slott byggdes av Johan III under åren
1583-93 men totalförstördes vid en brand 1726. Det slott vi ser i dag
har murar från 1500-talet, men är annars helt och hållet ombyggt i 1700-talets
franskinspirerade rokokostil. Återuppbyggnadsarbetet började 1741 och leddes av
dåtidens främste svenske arkitekt, Carl Hårleman.
Helt färdigt stod slottet först på 1760-talet, med trädgården och de vackra
smidesgrindarna som var en gåva från länets brukspatroner.
landshövdingsfrun Eva Bihl tyckte sig uppleva en hel del övernaturliga saker på
1990-talet. Åtminstone två spöken
känner man till som väsnas i det gamla residenset. En av dem är grevinnan
Wrangel som visar sig ibland där den
gamla slottskyrkan en gång låg. Det berättas att man först hör hennes steg på
stengolvet - och så står hon där plötsligt framför en som en dimmig gestalt.
Den olidligt grymma och elaka statsmannen Johan Wattrang dyker
också upp emellanåt. Han verkar
inte ha kommit över att han murades in levande i ett av källarvalven på
1600-talet. På en plats inne i slottet där det förr fanns ett litet kapell, har
man sett honom sväva omkring som en osalig ande och mumla på ett för oss levande
ett oförståligt språk.
Brynäs herrgård var på sin tid ett kusligt spökställe där både konsul John
Rettig och hans syster Lulli visade sig
långt efter sin död. Huset jämnades med marken i början av 1960-talet men det
påstås att de osaliga andarna fortfarande irrar omkring bland träden i
Herrgårdshagen. Konsul Rettig flyttade istället in i det betydligt bekvämare
slottet och där roar han sig med att åka hiss om nätterna och att tända och
släcka lampor till personalens förtret.
Detta berättar en vaktmästare om sina upplevelser på Gävle slott!
På kvällen lade jag mig för att sova på en soffa på mitt kontor. Efter att ha
legat där en stund, hände något av det
jag fasat mest av allt, fyra långsamma knackningar hördes i väggen alldeles
intill mitt öra. Jag testade att knacka tillbaka, för att se om något mer skulle
hända, eller om det kanske bara var något som råkat ramla och slå i mot
väggen i rummet bredvid. Till svar fick jag åter ett par knackningar. Jag steg
upp, drog på sig mina kläder, tände i taket. Gick ut i korridoren mellan de
olika rummen, och öppnade dörren till rummet bredvid. Därinne fanns självklart
ingenting alls. |
