Det spökar på Ängsö slott!

Djävulens kedja!
Det berättas att Johan Sigismund Sparre, den siste av sin ätt på Engsö en natt inte kunde sova. Rastlös gick han
av och an i stora salen. Huset låg öde omkring honom. Det fanns bara tjänarna och de sov. Om han ändå haft någon
att slå tärning med. Ju mer han tänkte på det desto större blev hans lust. Plötsligt stannade han "Finns här då
ingen som vill spela med mig", ropade han ut i den tomma salen. "Kom bara, kom vem det var månde, vän eller
fiende, ja om det så vore Satan själv". Han hade knappt hunnit uttala den sista stavelsen förrän dörren slogs upp
och en svartklädd främling steg in. En råkall vindpust svepte genom salen och fick ljusen att flämta till, så att de nästan slocknade. Utan ett ljud slog sig främlingen ner vid bordet. Hans ansikte var till hälften dolt av en stor
krage. Det enda Sparre kunde se av honom var pipskägget. Spelet började. Ingen av dem yttrade ett ord. Det enda
ljud, som bröt tystnaden var tärningarnas rasslande mot bordsskivan. Sparre vann hela tiden. Men ändå kände han ingen glädje eller triumf utan bara en isande skräck, som ökade allt eftersom spelet fortgick.

Plötsligt reste sig främlingen som inte var någon annan än Djävulen själv oväntat mitt under spelets gång och
drog fram en guldkedja, som han kastade på bordet framför Sparre. Denne vågade inte röra sig, inte ens lyfta
blicken. Darrande hörde han en ihålig skärande röst, som ekade genom salen: "Den är din. Du har vunnit den.
Men kom ihåg, denna kedja får aldrig bäras av någon annan än herren till Ängsö slott. Eld och brand kommer
att härja om den någonsin förs härifrån." Sparre sjönk ihop över bordet. När han såg upp var salen tom.
Ett ögonblick trodde han, att han hade slumrat till och haft en mardröm. Men framför honom på bordet låg
guldkedjan som ett skrämmande verklighetsbevis. Kedjan är fem fot lång och utförd i en mycket ovanlig teknik,
ett så kallat pansararbete. Den är ett under av konstsmide. På låset finns bokstäverna ASVP graverade, vilket
ingen vet vad de betyder. Inte heller har någon expertis kunnat utröna i vart Den Ondes kedja är tillverkad eller
under vilket århundrade. Kedjans ursprung är en total gåta.

"De gånger kedjan lämnat slottet, har en brand uppstått. Brandorsaken har varje gång varit helt oförklarlig."

De dödas mässa!
Fru Brita Bååt var en ond och styvsint kvinna. Sina två män skulle hon drivit i en för tidig grav. En juldagsmorgon
skulle hon gå i ottesången och kammarpigan var tillsagd att väcka henne i tid. Men på efternatten vaknade hon plötsligt av sig själv. Genom fönstret kunde hon se, att ljusen var tända i kyrkan. Förargad tänkte hon, att man
hade glömt att väcka henne och att julottan redan hade  börjat. Hon klädde sig hastigt och skyndade iväg, för att åtminstone komma i tid till altartjänsten. Då hon hade hunnit halvägs på gången mellan slottet och kyrkan fick
hon syn på en skepnad, som föreföll henne bekant. Mörkt var det, men hon tyckte precis att det var hennes
gamla amma, som varit död i många år. Och den döda gjorde tecken åt henne, ängsligt, alldeles som om hon ville
varna henne från att fortsätta. Men fru Brita slog spöksynen ifrån sig, hon var ju sent ute och en besynnerlig iver
drev henne att skynda vidare.

Då hon hade kommit innanför kyrkogårdsmuren märkte hon att ljuset som trängde ut genom fönstret var så
underligt blekgrönt och kallt. Det hade ingenting av julotteljusens värme i sitt sken. En fasansfull aning kom
henne att rysa, men ändå var det som om en hemligt makt drev henne vidare. Då hon hade kommit innanför
kyrkdörren blev hon stående orörlig. För de som satt i bänkarna var benrangel med knäppta skeletthänder och andäktigt grinande dödskallar. Hon hade kommit till de dödas mässa. Huggen med värja I samma ögonblick
rusade vålnaderna av hennes två män emot henne, De hade vaktat på henne bakom dörren. Utom sig av skräck
flydde hon ut ur kyrkan. Den ene högg efter henne med sin värja, men fick bara en flik av hennes slöja.
Den andre kastade en stor sten efter henne. Bara några steg från kyrktrappan blev hon liggande avsvimmad.
Där låg hon, när den förfärade kammarpigan fann henne. Men Fru Brita hämtade sig aldrig efter sin ohyggliga upplevelse. Tre dagar senare var hon död. Värjan med en flik av Brita Bååts slöja hänger fortfarande i Engsö
kyrka och stenen, som kallas blodsstenen, är inmurad i kyrkomuren. Brita går igen som spöke.
Många människor har sett henne vandra omkring i trädgården utanför slottet.

Trollstenen!
För väldigt länge sedan var de som bodde på utgården Ryssbo, ständigt utsatta för alla möjliga olyckor.
Människorna och de djur som bodde där blev sjuka eller råkade ut för konstigaste olyckshändelser. När gårdarna runtomkring  fick goda skördar var det missväxt på Ryssbo. Orsaken till detta fruktansvärda härleddes till en
rund grå sten, en trollsten, som låg i en jättegryta inte långt från gården. Ingen vågade röra  stenen och alla
undvek den. En dag fattade ryssbo folket i alla fall mod och rullade stenen ner till sjön och lyfte i den i en eka.
Man rodde långt ut på Granfjärden med den och välte otyget över bord på djupt vatten. Lugnt och med tillförsikt
inför framtiden rodde man hem igen. Dagen efter fann man till sin förfäran att trollstenen återigen låg på plats i jättegrytan. Den hade av egen kraft rullat tillbaka från Granfjärdens djup. Nu bestämdes att man som sista utväg
skulle bära trollstenen till Engsö kyrka för att dess fördärvs bringande krafter skulle bindas i ett helgat rum.
Där har den legat sedan dess. Än i våra dagar tycks stenen ha kvar sina onda krafter. enligt sägnen ska den som
vidrör eller flyttar trollstenen inom kort tid drabbas av ond bråd död eller av svår sjukdom.

Hunden Cottilon!
Om ni hör ett raspande ljud i stora matsalens golv är det hundspöket Cottilion som går igen. Hunden brukar synas
när hon springer från stora matsalen in i salongen. Hundspöket är energi- lagringar av Eva Sophie von Fersens
hund Cottilion. Sophie von Fersen var änka efter Adolf Ludvig Piper och bodde i Löfstad i Östergötland . Vid ett
besök till sitt gods Engsö slott dog Cottilion "vid sin härskarinnas fötter".

Övriga berättelser!
Några killar och en tjej åkte ut till Ängsö. Tjejen sa åt killarna att vänta på henne medan hon gick för att kissa. Grabbarna ville skoja med henne och åkte därför därifrån för att skrämma henne, men hade ändå  tänkt komma
tillbaka. När de kom tillbaka låg hon ner på backen och stirrade tomt ut i luften. Hon ligger än idag på lasarettet
och är s.k hjärndöd. Ingen vet vad som kan ha hänt henne...