Det händer oförklariga saker ute på
Blå Jungfrun!
Ordet Blåkulla anses kunna vara en försvenskning av det tyska Blocksberg, enligt
sägnen hemvist
för Satan.
Häxan antogs fara till Blåkulla på en
kvast, gren eller någon form av vardagligt redskap,
men även husdjur eller människor förekom i
berättelserna. Med hjälp av en nål kunde häxan öppna
ett hål i en vägg om så skulle
behövas, stort nog
att ta sig igenom. Att lysa sin väg använde häxan
ett smörjhorn.
Med på färden
förde hon ibland ett barn
eller en vuxen, vilken på
detta sätt kunde värvas till Satans tjänst. Berättelser från folk som sade sig på
detta
sätt blivit bortrövade blev i processerna
det enda
beviset - och det enda som behövdes för att fälla häxan.
Under tiden häxan befann sig på
Blåkulla kunde omgivningen inte märka att hon gett
sig av, utan
hon tycktes fortfarande befinna sig på sin vanliga
plats. Ett flertal processer genomfördes där
kvinnorna erkände samlag
med satan och hans anhang.
Till skillnad från andra liknande
häxsabbater firades de i Blåkulla i berget,
i
stället
för på berget, vilket knyter an till
bergtagningsmotivet, d.v.s. att personer fördes bort
och försvann in
i berget.
De flesta återkom aldrig, men vissa kunde berätta de
mest vidunderliga historier medan
andra
drabbades av minnesförlust.
Ön Blå Jungfrun (ibland kallad bara Jungfrun), norr
om Öland, är ett ställe som man trodde vara
denna
festplats.
Till saken hör att belägg finns för
att sjöfarande har utfört offerhandlingar på ön i förhistorisk tid.
Här ska det
hända mystiska saker som ej gått att
förklara och det sägs att den som för bort
stenar från
Blå Jungfrun
kommer att råka mycket illa
ut.
Olycka
drabbar den som tar något med sig därifrån. Alltför
många anser sig ha
fått myten
besannad när de
gjort
detta ty en förbannelse vilar
över ön.
I en strid ström inkommer paket med prydnadsstenar
från Blå Jungfrun till kommunen i
Oskarshamn,
med ett
följebrev som vittnar om
allehanda olyckor, sjukdomar och allmänt elände,
och som vädjar till
kommunen att
återbörda stenen
till den vackert eroderade klippön.
Hur det nu än är med förbannelser är det
i alla fall
förbjudet
att plocka med sig stenar sedan
1925, då Blå Jungfrun blev nationalpark .
|
